När jag va liten (till att jag blev 15) har jag haft svårt att sova borta. Jag har jämt haft hemlängtan & saknat mamma. När jag sov hos kompisar så hade jag sån hemlängtan så mamma fick hämta mig, eller så fick kompisens mamma skjutsa hem mig. Jag har aldrig tyckt om att sova borta. Det va inte förran jag blev tillsammans med Christian som jag lärde mig. "Nån gång måste ju bli den första.." som han sa första gången jag sov där. =) Så det är han som har lärt mig..

Men nu när jag ska sova i Falun & jag har mamma med mig, så har jag hemlängtan ändå.. Men jag vet varför, Christian är ju inte med.. Det är ju han jag står närmast nu. Det är ju han som är min trygghet..

Så hemlängtan kommer inte gå över eftersom pyssling inte är här.. ;´(

Sen så har väl mamma paxat en plats bredvid Emma i sängen, så man lär väl få sova på en uppblåsbar madrass.. Surt!

i magen.

Resan hit gick bra. Mikal slog sönt framrutan.. haha Där kan vi snacka om att inte kunna kontrollera sin styrka. Anledningen till att han gjorde det var pga vindrutetorkarna som bara gick när dom ville. haha

Resten av vägen fick jag sitta med min hand utanför rutan & lyfta på ena bladet, eller vad det heter.

ska diska.

bye